Se människan och hennes förmågor framför olikheten. Det låter som en självklarhet och vi är hyggligt överens i det här landet om att till exempel kön, hudfärg eller ålder inte ska bestämma hur vi bemöts eller vilka chanser vi får. Vi skriver till och med lagar om det.
Samtidigt har vi förtvivlat svårt att acceptera den form av olikheter som kostar samhället ca 30 miljarder kronor varje år och orsakar ett lidande som är svårt att överblicka. Trots att det inte krävs en enda krona för att börja vrida utvecklingen åt rätt håll. Vi behöver bara se och förstå att olika är bra. Även olikheter som inte alltid syns på ytan.
Mer än 350 000 barn i Sverige har förmågor utöver det vanliga. Många är ovanligt snabbtänkta, kreativa, orädda och initiativrika. Andra är osedvanligt omtänksamma och inkännande med förmåga att se sin omvärld.
Men med alla dessa förmågor kommer också sårbarheter. För precis som världens bästa stavhoppare antagligen är rätt dålig på diskus och tvärtom, har de här barnen också sårbarheter kopplade till sina förmågor. Det kan handla om bland annat bristande koncentrationsförmåga eller svårigheter i sociala sammanhang.
Så länge omgivningen väljer att se sårbarheterna framför förmågorna kommer de här barnen och ungdomarnas problem att fortsätta. Mer än 5000 av dem i låg- och mellanstadiet deltar inte i skolarbetet, de sitter hemma. Risken för självskadebeteende och ytterst självmord ökar. Familjer drabbas av sjukskrivningar, arbetslöshet och skilsmässor.
Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar har ökat med mer än 100 % på tio år. Så kan vi naturligtvis inte ha det.
Att se de här unga människornas förmågor är en bra start. Att uppskatta att vi alla är olika och inte stöpta i samma form är ett självklart fundament. Varför inte börja hemma hos dig själv, bland vänner och familj?
Kanske är det till och med är denna komplexitet som gör oss till hela människor?
